.Klockorna har ringt ut för dagen, och basketspelet är i full gång på École Louverture. Överallt under skolgårdens skuggande träd finns elever i prydliga uniformer. En del tar det lugnt och hänger med sina kompisar, andra är på väg till biblioteket för att läsa läxor – och några förbereder sig för att lämna skolområdet och lära människor i byn att läsa och skriva.
Det låter kanske inte så märkvärdigt, men är en unik möjlighet för några utvalda barn från huvudstadens fattigaste områden.
– Det är som att leva i en stor familj där vi tar hand om varandra, säger två av skolans 293 elever på utmärkt engelska.
Hon heter Jésula Tintin. Han heter Jean François Joél Emmanuel men vill att vi kallar honom Jeff. Båda är 16 år.
– I Haiti uppmuntrar föräldrarna sina döttrar att stanna hemma och laga mat och att tvätta, inte att studera, säger Jésula som vill bli ljudtekniker.
– Där jag kommer ifrån är det inte många som får studera vidare, säger Jeff, som helst vill läsa till ingenjör. Han växte upp i ett av Port-au-Princes stora slumområden.
– Det är ganska lugnt där min familj bor, men ibland händer något så att man inte kan gå ut på ett tag.
När Jeff och Jésula gick i sexan valdes de ut för att bli internatelever på École Louverture, som grundades 1987 av katolska missionärer från USA och finansieras av amerikanska församlingar och privatpersoner.
Kriteriet för att komma in är goda studieresultat och att man kommer från en fattig miljö.
– De här ungarna har möjlighet att bli doktorer, lärare, ingenjörer och företagare – men då måste de bort från ghettot, förklarar Patrick Moynihan, som drivit skolan i många år och är på tillfälligt besök från Illinois.
– Vi försöker inspirera våra elever att bli bra förebilder och alternativ till gängledarna i slumkvarteren, säger han och visar runt bland skolans lektionsrum, sovsalar, matsalen – och biblioteket, dit vem som helst får komma och låna böcker.
– Här är en lugn miljö där eleverna kan koncentrera sig på sina läxor. Det började som en skola, men nu har det nästan blivit som en liten stad.
Alla får ta ansvar för att det är rent och snyggt. Samtliga elever bor på skolan i veckorna - men tanken är att de ska behålla kontakt med sina familjer, och att de ska dela med sig av det de fått lära. Efter vårt möte ska Jeff gå hem till en äldre kvinna som bor i närheten, för att lära henne alfabetet.
Han skruvar lite på sig när vi frågar om det inte är lätt att känna sig lite främmande, när han kommer hem till sina arbetslösa föräldrar på helgerna och träffar sina gamla kompisar.
– Jo, visst blir det så. Men det här är en skolmiljö som de flesta barn i Haiti bara kan drömma om, och vårt motto är att göra meningsfulla saker för hela samhället.