.- En del som bor här på hotellet gråter ofta. Andra säger att de önskar de vore döda, säger 17-åriga Roshanda Marie Guy eftertänksamt.
Hon hade levt hela sitt liv i 7th Ward – ett av de områden i New Orleans som evakuerades sist.
Efter två dagar i ett vattenfyllt hus tog sig hennes familj ut. Den första natten sov de på en bro; sedan bussades de mellan olika sportarenor. Till Holiday Inn i Houston kom hon med sin mamma och ett år äldre syster, efter en vecka i Astrodome.
- Det var läskigt där, för det var så många okända människor som man inte kunde lita på, berättar Roshanda Marie.
När BARN träffar henne, i slutet av september, har hon bott i rum 509 i två veckor. Hon hänger i lobbyn, intill ett gäng hip hop-klädda tjejer som spelar kort om pengar.
– Jag är mest här nere eller på vårt rum. Ibland går jag och simmar.
Det finns inte så mycket annat att göra – men ibland går de iväg till ett köpcentrum för att skaffa kläder och annat som behövs, för de bidragspengar som delats ut. Nästan alla fick ju fly sina hem i bara det de hade på kroppen.
När orkanen Katrina slog till hade Roshanda Marie Guy just börjat sista året i skolan. Förr drömde hon om att en dag läsa till sjuksköterska - men just nu vill hon bara jobba för att få pengar till mat och kläder.
Vad saknar du mest just nu?
– Att ha ett vanligt vardagsliv. Och allra mest att ligga i min egen säng och få känna mig trygg.
Många av dem som hamnade i Houston har på egen hand lyckats hitta jobb och eget boende. Men tusentals har blivit kvar i en oviss väntan på härbärgen och hotell, i rum som betalats av Röda korset och Fema (amerikanska Räddningsverket).
Det är uppenbart att Roshanda Marie Guy bär på mycket oro över vad som ska hända med familjen.
– Det största problemet har varit att få pengar till fler nätter på hotellet. Vi fick löfte om att få stanna i två veckor, men vi åker nog ut i morgon.
Vad ska ni göra då?
– Det vet jag inte, säger hon och flackar med blicken.
I mitten av oktober bor familjen Guy kvar på hotellet – men följande dag ska de äntligen få en egen lägenhet, i Houston.
– Röda korset har hjälpt oss att få hyra den, berättar Roshanda Marie på telefon.
– Men jag vet fortfarande inte om jag kan få börja i skolan. Och vi har ingen aning om ifall vi någonsin kommer att flytta hem till New Orleans igen.