Omskärelse
Omskärelse är ett grymt ingrepp
.Undertecknad hade inbjudits att delta i ett internationellt symposium om omskärelse av pojkar i Sidney i december, 2000. Symposiet blev på många sätt en skakande upplevelse som fokuserades på omskärelse/könsstympning av pojkar som utförs i religionens och traditionens namn på späda eller små barn som inte tillfrågas och som inte kan försvara sig. Att på ett friskt barn operera bort ett friskt organ som har en viktig funktion både i småbarnsåldern och senare i vuxet liv kan aldrig vara rätt vilket förtecken man än sätter på företeelsen.
Det var skakande att erfara de många vittnesmålen om hur grymt ingreppet egentligen är och vidare om de stundom svåra långtidseffekter varom föga är talat (sina genitala problem talar man ogärna om).
Inom kort ligger på Riksdagens bord ett förslag till laglig reglering av verksamheten. I regeringsuppdraget till den föregående utredningen (Soc dep Ds 2000:5) ingick ej att diskutera eller ifrågasätta ingreppets relevans, endast hur det skulle utföras och kontrolleras. Detta måste tolkas så att Sverige a priori godkänner ingreppet som sådant och utan att ställa det mot FNs konvention om barnets rättigheter (art 19 och 24) vars förarbeten och slutliga text klart uttalar sig mot övergrepp mot barn och att traditionella sedvänjor som kan skada barn ska motarbetas.
I regeringsförslaget (och i de många remisssvaren) slås ideligen fast att "barnets bästa" skall komma i första rummet. För den som verkligen bemödat sig att sätta sig in i ämnet framstår detta onekligen som enbart honnörsord. En könsstympning (manlig eller kvinnlig) kan aldrig vara "barnets bästa" hur mycket man än förser verksamheten med regler eller förordningar.
I den diskussion som följde på undertecknads inlägg vid symposiet om omskärelse av pojkar i Sverige uttalades från många håll oro och varningar att en officell sanktionering av ingreppet (även med föreslagna kirurgiska skyddsåtgärder) skulle få negativa konsekvenser internationellt och motverka det hängivna arbete som många organisationer inklusive människorättsorganisationer ägnar sig åt för att manlig omskärelse ska fås att upphöra.
Sverige tjänar för många länder som en modell, speciellt när det gäller barns hälsa och deras hälsovård.
Undertecknad vill därför plädera för att Regering/Riksdag klart uttalar att
omskärelse av pojkar strider mot FN konvention om barnets rättigheter och att det föreslagna lagförslaget skall gälla endast under en begränsad försöksperiod.
Yngve Hofvander, professor, Uppsala